|
|
|
|
| ||
 Ja, vad säger man? Warszawa 1990 är en turbulent, stinkande stad. Turbulent genom den fullkomligt absurda situation som är ett faktum sedan ekonomin släpptes ”fri”: På varenda ledig fläck i staden står en (troligen) polack och försöker torghandelsmässigt sälja allt från nynackade kycklingar till kompletta videoutrustningar. De unga professionella torggubbarna bär läderkläder av modernt snitt, säljer varor inhandlade i Tyskland och agerar världsvant. De samsas med äldre gummor i huckle som uppenbarligen eftertänksamt och med smärta gått genom sin magra garderob för att se vilket livstycke, vilken underklänning modell ä som de kan klara sig utan. Polackerna är fattiga men miljonärer; en normal månadsinkomst är cirka 1.000.000 zloty = 650 SEK, inflationen är hårresande. Under min veckolånga vistelse steg kursen på svenska kronor från 1500 till 1660 zloty (!). Staden stinker från avgaserna av tusentals Polski Fiat drivna av usel bensin, människorna stinker (även vi besökare) efter att ha duschat i det klart kloakhaltiga ”färskvattnet” (Tandborstning ger kväljningar). Ändå verkar allt finnas i Polens största stad, för den som har pengar - mat, kapitalvaror, kläder, och märkligt nog även vänliga människor: Ingenstans stötte jag på den i öst då ofta förekommande nonchalerande surheten. Visserligen kunde man stå och vänta länge, länge, länge, länge på en expedit i affären, men när man lärt sig att det ankommer på kunden att visa att man är klar att göra affär (inte på expediten att försöka sälja) är polacken idel servicevilja. I denna miljö föddes den ”idée fixe” som bildar stomme till ”ESEMBE” min fjärde stråkkvartett; ett kort, intensivt stycke som sammanfattar den hektiska Warszawahösten 1990. Den skrevs på plats i staden, på tre dagar. Rent tekniskt emanerar allt material i kvartetten från det enkla modus som utgör centraltoner i de inledande gliss-en; omvändningar, speglingar, transponeringar och inverteringar (i hotellrummet intill mitt i Warszawa övade i timslånga pass andreviolinisten i tyska Auryn-kvartetten. Ekon av hans ansträngningar i den överlastade atmosfären letar sig stundtals in i mitt eget modus-koncept.)
 | ||
| webbdesign: Mattias Franzén | ||