|
|
|
|
| ||
 ...amandi, för mezzo/baryton, op. 164, 1992 Jag har för vana att, som Strindberg (alla jämförelser i övrigt lämnar vi därhän), skriva mitt liv. Mina verk speglar mina glädjor och tillkortakommanden. Detta stycke skrevs som terapi sedan en avståndsförälskelse tagit abrupt slut efter det att vi nått fram till varann... men ändå inte (hon ville inte ha mig, egentligen... eller...?). Titeln kan betyda bl.a. "älskande" eller "att älska" och texterna är hämtade ur en liten minibok med kärleksdikter av svenska och finska poeter. Satstitlarna består bara av olika osorterade nummer, kryptiskt. Förklaringen är enkel: Det var de sidnummer jag hämtade dikterna från. Och mitt i passionen, 1992, bläddrar jag fram sidan 92: "Och 92 visade sig vara ett oskrivet blad". Precis som relationen, just då...
 | ||
| webbdesign: Mattias Franzén | ||