SAGVIK, EN SAMTIDA?
av Oleg Gotskosik, tonsättare

"Det var en sommar i Nittkvarn, Dalarna. Jag var 16 år och min dåvarande flickvän föreslog att jag skalle skriva något åt henne som hon kunde spela på sin fiol. Jag linjerade ett ritblock och började skriva. Sedan dess har komponerandet varit detsamma som mitt jag, ett maniskt skapande utan ro, ett 'kall'."

Så berättar Stellan Sagvik själv om den första impuls som fick honom att börja uppfatta sig själv som tonsättare. Det är knappast en överdrift att påstå att Stellan idag hör till de mest produktiva tonkonstnärerna. Hans kronologiska verkförteckning rymmer idag (1991) 190 opus och inkluderar bland annat tre symfonier, åtta (!) operor, tolv instrumentala konserter, fem stråkkvartetter, oratorier, orkesterverk, kantater etc... En imponerande lista som vittnar om en mångsidig intressesfär, bred praktisk erfarenhet, konstnärlig disciplin, effektivitet och att han värdesätter sin tid.

När de flesta av den äldre generationens tonsättare stegvis banade sin egen väg befriade från förra seklets idiom, inledde Stellan sitt konstnärsskap när de nya möjligheterna redan var uppfunna.

"Att tro att man kommer med något helt nytt är inte bara befängt och uppblåst, det är också slöseri med kunskap. Vi behöver inte uppfinna hjulet igen... Jag är en del i en traditionskedja, att påstå annat är fåfänglighet", säger han om sitt förhållande till traditionen. Och tillägger: "Tradition är att våga arbeta efter eget huvud, (inte efter andras) som konstnärer gjort i alla tider".

Stellan är en person med mångsidiga intressen och han skriver ofta musik till egna texter och libretti till sina musikdramatiska verk. Som författare är han varken en inåtvänd poet, plågsamt beroende av inspirationen, eller en filosofteoretiker som uteslutande koncentrerar sig på estetiska problem. Med sin utmärkta teknik och praktiska (i det ordets goda mening) attityd till sin konst, påminner han snarare om en arkitekt som väljer olika konstruktionsmetoder till att bygga en katedral, en simhall eller en teater. När det passar hans uttrycksbehov, använder han sig av olika möjligheter: dissonant kontrapunkt, impressionistiska effekter, polytonalitet, folkmusik, användandet av flera, parallellgående harmoniska plan, tolvtonsteknik... Men själva byggmaterialet väljs och utvärderas alltid strikt efter hans personliga smak och förmåga att effektivt lösa det givna konstnärliga problemet.

"Vi har, vilket är fallet med varje ny tid, idag större möjligheter än någonsin att finna verktyg för att forma vår egen estetik ..."

"Självklart skall man ta hänsyn till en publik, allt annat är förakt. Musik är kommunikation. Jag kan göra vilka mästerverk som helst, om de inte når en lyssnande själ är allt förgäves: JAG är inte universums centrum (ändå använder man ordet 'JAG' i all oändlighet...)!
Att förenkla för att 'tillrättalägga' är i sig en förolämpning och underskattning av publiken. Hänsyn betyder att jag ger lyssnaren möjlighet att följa min tankegång. Jag vill bjuda in till dialog, inte förolämpa eller 'undervisa' von oben."

Vilket råd vill han ge den som lyssnar till hans musik?
"Skruva av hjärnan och öppna hjärtat/själen! Min musik är intet utan en mottagare som 'vill'
(utom för mig själv förstås); min musik är ju min själ, min nakna hud och känslosfär."

På följande sätt beskriver Stellan Sagvik sitt konstnärliga släktskap och själva kompositionsprocessen:
"Min konstnärliga släktskap med slavisk rytmik och kynne tror jag är påtaglig men lag har ingen direkt 'förebild' - dessa har växlat allteftersom jag själv utvecklats..."

"Jag arbetar nästan alltid direkt, ändrar sällan och har storform, attityder, dramaturgi och mål klara för mig (inbillar jag mig) redan då jag får idéen till ett stycke. De kommer samtidigt, och lätt, som ett 'totalkoncept'. Problemet är att finna tid att arbeta ikapp mina idéer..."

"När det gäller musikdramatik, min största passion (åtta operor klingande från tolv till 160 minuter, fyra framförda), gäller alltid ett mycket utmejslat motiviskt arbete; det gör att jag anväänder metamorfosteknik, materialet genererar sig självt både i realtid och i retrograd form....(?) Vad betyder sådana floskler på svenska? Jo, att jag i praktiken använder det jag själv skrivit tidigare för att återspegla det som kommer senare. Och tväärtom. Jag älskar svansbitarformer..."

"Mitt material är alltid sin egen ledare och ledsagare, 'dikterar' kanske inte, men är så intimt förbundet med sitt 'koncept' att utrymme inte finns för 'utflykter' mer än på ren trots, impuls eller på grund av min aversion mot upprepningar."

Med 45 år bakom sig befinner sig tonsättarens konstnärliga krafter, hans planer och idéer i full blom. Hans enorma produktivitet och självdisciplin ger oss all anledning att tro att de närmaste åren kommer att fyllas av nya idéer och upptäckter; kommer att föra honom till nya jungfruliga marker och en framtid fylld av musik.

"Min musik rymmer både profana verk som en klotter-kantat och tonsättningar av kärlekslyrik och en hel del sakrala alster som den stora Missa Maria Magdalena för soli, kör, orglar och blåsorkester (på CD nosag 017) och sångcyklerna Canticum Szeretni Canticum med texter från Höga Visan (CD nosag 008). En andlig dimension finns alltid i mitt skapande - alla människor har ju någon form av 'tro, hopp och kärlek'. I mitt fall kombineras ofta dessa tre till en känsla: när jag komponerar sakral musik finns alltid en lyhördhet för ordens valör där. De bibliska texterna rymmer så mycken mänsklig kunskap och etik och när man väl bortser från alla söndertolkningar och religiöst mästrande påfund finns en substans av 'ren andlighet' och upplevelse kvar. Den lyssnar jag till!"

"Ord är viktiga: 'Många kloka ord sägs på skämt, ännu fler dumma ord sägs på allvar'. Och ord säger absolut ingenting och fel, eller allt. Ibland... fattas de..."