Cellocon

Cellocon, för violoncell och piano, op. 153, 1989

En TUNG improvisation på synt, jag provade mitt nya sequenserprogram med några kraftfulla ackord. "Men det där lät ju inte så dumt." Tänkte jag och spelade till en cellostämma. Klippte och klistrade och flyttade takter och lekte rommen av mig. Sedan insåg jag att sequenserprogram har en funktion som heter "copy"! Himla bra....(?)! Och så tomgång det lät... Genast slutade jag använda denna simpla och fullständigt idébefriade metod att förlänga mina STIM-intäkter. Istället skrev jag om stycket för hand och matade sedan in det, med mus, i dataprogrammet som på så sätt upplyfts från popmaskin till grafiskt verktyg! (Som tur var kraschade datafilen med detta stycke, så det ursprungliga inspelade sequenseralstret finns inte kvar)

förstasidan  |   biografi  |   verk  |   diskografi  |   kontakt
webbdesign: Mattias Franzén